Det känns som att jag har drabbats av kronisk trötthet, det spelar ingen roll om jag går och lägger mig med barnen, ställer in alla planer som går och bara vilar så mycket som det är möjligt. Jag känner mig lika trött iallafall!
En utav mina största önskningar just nu, för att få en lite roligare vardag, är att kunna besöka öppna förskolan. Få sitta i deras mysiga miljö med andra föräldrar, prata med främlingar om hur mitt föräldraskap är just nu, få vara delaktig i en sångstund och bara få känna ”åh jag är föräldraledig”. Den känslan finns inte just nu, dagar går för snabbt. Theo blir 5 månader om drygt en vecka, FEM MÅNADER har redan gått och jag kan helt ärligt säga att det bara rusar förbi. Han är världens gulligaste bebis som jag just nu känner att jag inte hinner njuta av.
Mina känslor är definitivt förstärkta utav att vi i familjen återigen drabbats av öroninflammation och förkylningar, självklart alla i familjen utom jag.. 🙂 Missförstå mig inte nu, såklart jag inte vill vara sjuk, men är det inte lite typiskt att det är mamman som håller familjen över vattenytan. Ger mig själv en stor klapp på axeln och ser fram emot att få tillbaka lite rutiner nu när Charlie ska tillbaka till förskolan. Är så tacksam över att han har möjligheten att vara där, vilken rättighet han har att få komma iväg från hemmet, njuta av aktiviteter, lärande och stimulans som jag absolut inte har tiden eller orken till större delar av tiden.
På fredag ska jag testa gå till öppna förskolans uteverksamhet i kristallparken, bara för att få känna hur det känns. Kanske finner det givande trots att jag är ganska skeptiskt just nu.
Livet med småbarn är tidskrävande och fullkomligt underbart. Jag håller tummarna för att energin vinner över tröttheten snart, vem vet, kanske sover jag för mycket?
Senaste kommentarer