Åh dessa stunder känns så långt borta. Lilla lilla Theo, här var han bara några timmar gammal och vi var fortfarande kvar på BB. Eller nej fortfarande stämmer verkligen inte, vi hade precis kommit dit. Det kändes som att vi hade varit hemifrån en evighet och jag minns att vi där och då bara ville åka hem, men vi valde ändå att stanna en natt på sjukhuset för att få vila upp oss.
Lilla hjärtat, tänk vad tiden har gått fort.
Här hade vi precis fått klartecken fått barnläkaren, packat ihop våra saker och ätit lite lunch innan vi skulle åka hemåt.
Nu hade vi kommit hem, vilken härlig känsla att få ta med lilla hjärtat hem och bara få njuta av varandra.
Första mötet mellan Storebror och Lillebror.
Alltså snälla, hjärtat svämmade över av kärlek, det var så fint att se dem två tillsammans att det nästan gjorde ont! Charlie var så stolt och visade att han hade längtat efter Lillebror precis lika mycket som jag och Daniel hade gjort. Fina, underbara, genomsnälla unge! Jag är så tacksam över att kunna få ge Charlie ett syskon.
Dags för återbesök på SÖS,BB-mottagningen, allting såg fint ut.
Att gå igenom dessa bilder har väckt många känslor hos mig. Det känns surrealistiskt på något vis, tiden har gått för fort.
Jag minns knappt dessa dagar, allting var bara så mycket.. Så för att få chansen att gå igenom allt igen, har jag gjort en ny kategori här på bloggen som jag valt att kalla för ”Memory lane”. Där tanken är att jag kommer skriva och dela med mig av bilder från tiden som redan hunnit passera, vi får helt enkelt se vilka minnen som dyker upp på min Memory lane.
Senaste kommentarer